Vem är störst, Kina eller USA?

I år blir Kinas ekonomi sedd till köpkraftsjusterad BNP (PPP) för första gången större än USAs PPP. Kinas nominella BNP är dock fortfarande mindre än den västliga supermaktens. Dessa två mått fångar olika typer av makt och inflytande över den internationella ekonomin.

BNP är för närvarande det bästa instrumentet vi har för att mäta ett lands rikedom. Måttet mäter värdet på allt som produceras i ett land under ett år.  Vid jämförelse av olika länders rikedom uppkommer dock ett problem. I allmänhet får man nämligen mycket mer för pengarna i fattiga än i rika länder. I Sverige kostar ett restaurangbesök sällan mindre än 100 kr. I Kinas huvudstad Peking kan man få ett mål god mat för 15 kronor. När jag bodde i staden Tianjin öster om Peking 2006 kunde en måltid bestående av fyllda degknyten och böngroddar kosta så lite som tre kronor. 

För att mäta vad människor i olika länder faktiskt får för sina pengar har ekonomer uppfunnit måttet PPP. Detta mått justerar en stats BNP till prisläget i landet. Utvecklingsekonomier som Kina, Indien och Mexiko har högre PPP än nominell BNP eftersom priserna är lägre i dessa länder. Men även Kinas PPP-mått var till 2011 allt för lågt satt då information om prisnivån i landet innan dess endast samlades in från Kinas rika storstäder. Justeringen av Kinas PPP i kombination med landets fortsatt snabba tillväxt har lett till att landets köpkraftsjusterade BNP detta år blivit större än USAs. För kineserna är detta ett historiskt tillfälle. USAs ekonomi blev större än Kinas ekonomi på 1870-talet och nu, efter 140 år har pendeln slagit tillbaka.

Trots denna omkörning upplever nog de flesta inte Kina som en större ekonomi än USA. En orsak är att hög nominell BNP och hög köpkraftsjusterad BNP ger upphov till olika typer av makt. Att priserna i Kina är lägre spelar exempelvis ingen roll när avgiften till internationella valutafonden (IMF) ska betalas. Detta är en viktig orsak bakom att USA i jämförelse med Kina kan bidra med fyra gånger mer pengar till IMF och därmed även får fyra gånger mer röstinflytande över organisationen. Detsamma gäller när de två länderna ska inhandla högteknologiska produkter på den internationella marknaden. Vid dessa tillfällen har Kina ingen fördel av att prisnivåerna i det egna landet är låga. Så fort valutatransaktioner genomförs ger nominell BNP mer utdelning än köpkraftsjusterad BNP.

När det gäller resurskonsumtion och klimatpåverkan är mönstret annorlunda. 2012 släppte Kina ut tio miljarder ton koldioxid, dubbelt så mycket som USA. Dessa siffror är inte förvånande. Köttätning och koleldning bidrar naturligtvis lika mycket till den globala uppvärmningen oavsett om det sker i USA eller i Kina. Men eftersom det finns fler kineser än amerikaner och eftersom livsmedel och energi är billigare i Kina än i USA blir den östliga stormaktens klimatpåverkan större.

Gustav Sundqvist