Växande problem i Kinas ekonomi

De senaste dagarna har Kina förvånat internationella marknader genom att devalvera landets valuta med över tre procent. Åtgärden ska ses mot bakgrund av sommarens krasch på de kinesiska börserna samt landets sjunkande export. Det höga förtroendet för Kinas regering ökar statens möjligheter att skingra de ekonomiska orosmolnen. Samtidigt innebär bristen på transparens i den kinesiska ekonomin att det kan vara svårt för landets regering att återfå förtroendet när det väl har förbrukats.

Som en del i strävandet för att modernisera landets ekonomi började Kinas regering under 2014 uppmuntra sina medborgare att investera pengar på den kinesiska aktiemarknaden. Åtgärderna ledde till en extremt snabb börsuppgång. På ett år ökade börsvärdet med 150 procent. En sådan snabb uppgång får ofta ett snöpligt slut och i maj 2015 brast bubblan. Sedan dess har Shanghai-börsen sjunkit med över 30 procent i förhållande till toppnoteringarna.

Under augusti har det kommit siffror som visat att även Kinas reella ekonomi har haft sämre hälsa än vad som tidigare har befarats. Mellan 2014 och 2015 föll den kinesiska exporten med åtta procent. Ett viktigt skäl till detta är att värdet på Kinas valuta yuanen har ökat under samma tidsperiod. När jag var i Kina under våren handlades en yuan för 1,5 svenska kronor vilket fick följden att allt från lägenhetshyra till mat inte alls kändes lika billigt som tidigare. Konsumenter överallt i världen tycks dela min upplevelse och köper som en följd av detta inte lika mycket kinesiska varor och tjänster som tidigare.

Den ekonomiska turbulensen har fått det styrande kommunistpartiet att reagera. För att hindra börsnedgången har staten stödköpt stora mängder aktier. Exportnedgången har hanterats med hjälp av de senaste dagarnas devalveringar. Även om IMF för tillfället stöder den kinesiska regeringens försvagning av yuanen är fortsatt devalveringspolitik ett osäkert kort. Risken för att andra stater svarar genom att sänka värdet på sina egna valutor är överhängande. Ett valutakrig gynnar sällan någon stat. Bland mer okonventionella reaktioner på de ekonomiska problemen finns regeringskontrollerad media som lagt fram teorin om att börsnedgången skulle vara ett resultat av en utländsk konspiration. Denna teori är minst sagt svag eftersom Kinas regering gjort sitt bästa för att utestänga omvärlden från landets aktiemarknader.

Såväl styrkorna som svagheterna i Kinas ekonomi eldas på av landets slutna och ogenomskinliga politiska system. De flesta ekonomer tycks alltjämt överens om att den kinesiska regeringen är kapabel att fasa ut den nuvarande finanskrisen med hjälp av olika stimulansåtgärder. Ett CV av 35-års oavbruten hög ekonomisk tillväxt har bidragit till att skapa ett högt förtroende för de kinesiska ledarnas ekonomiska kompetens. Analytiker litar visserligen inte på den statistik som kommer ut från de kinesiska ministerierna men de litar på regeringens möjligheter att skapa jobb och utveckling ute i byar och miljonstäder. Under sommaren har dock allt fler ekonomiska bedömare, exempelvis den amerikanska Nobelpristagaren Paul Krugman, börjat ifrågasätta de kinesiska ledarnas ekonomiska kompetens. Om förtroendet för Kinas ledare faller kan det bli svårt att återupprätta det igen. Om inte utvecklingen på marken pekar i positiv riktning kommer knappast sockrad statistik och försök att skylla problemen på omvärlden stärka dn kinesiska ledarnas trovärdighet.

Gustav Sundqvist