Svårt för Kina att ta ställning i Krimkrisen

Rysslands invasion av Krim har gett de kinesiska ledarna huvudvärk. Principen om att inte blanda sig andra staters inre angelägenheter är helig för Kina. Samtidigt har Moskva blivit en allt viktigare strategisk partner för Peking. Kina motsätter sig interventioner men vill samtidigt inte svika sin nordliga granne i nödens stund.

Icke-inblandning i andra staters inre angelägenheter är den kinesiska utrikespolitikens kardinalprincip. Ett viktigt skäl är att principen legitimerar Kinas ovilja mot att andra stater stödjer grupper som motsätter sig kommunistpartiets maktinnehav. Efter Rysslands invasion av Krimhalvön har Peking som vanligt lyft fram denna princip. Vid en presskonferens den 4e mars slog det kinesiska utrikesdepartementet fast att Kina ”upprätthåller principen om icke-inblandning i andras interna angelägenheter samt respekterar internationell rätt och normer för internationella relationer”.

Under Krimkrisen har Kina dock gjort avsteg från icke-inblandningsprincipen. Enligt nyhetsbyrån Xinhua ska president Xi Jinping ha uttryckt att situationen i Ukraina båda har inslag av det ”slumpmässiga och det oundvikliga”. Utrikesdepartementet har under de senaste dagarna också tryckt på att Kina är medvetet om de ”historiska fakta och den realistiska komplexiteten bakom Ukrainakonflikten”.

Enligt den nationalistiska tidningen Global Times som står kommunistpartiet nära bör Kina stå upp för Ryssland. ”Ryssland är den övergripande strategiska partner som Kina måste luta sig mot. Under de kommande två till tre årtiondena kommer inget land kunna ersätta Ryssland…  Vi ska inte göra Ryssland besviket när landet befinner sig i nödens stund. Kina ska bli en trovärdig strategisk partner. På detta sätt kommer vi få fler vänner”.

Avsteget från icke-inblandningsprincipen beror troligen på att Kinas geopolitiska situation gör att landets relationer med Moskva blir allt viktigare. Som en snabbt växande stormakt med ett udda politiskt system har Kina få allierade på den internationella scenen. Landets grannar i öst och syd gör sitt bästa för att balansera det växande kinesiska inflytandet. Här utgör Ryssland ett viktigt undantag. Precis som Kina har den nordliga grannen ett auktoritärt politiskt system och en konfliktfylld relation med USA. Peking och Moskva blir därför naturliga allierade. Från kinesiskt håll tycks de två ländernas relationer vara så viktiga att de till och med går före den heliga icke-inblandningsprincipen.

Läs artikel i Global Times:
http://www.globaltimes.cn/content/846263.shtml#.UxxIW_a3zA4

Gustav Sundqvist