KINAS VÄXANDE SKULDBERG 

Den 6 december släppte internationella valutafonden (IMF) en rapport i vilken organisationen varnar för Kinas växande skulder. Både den privata och den offentliga skuldsättningen i Kina ökar mycket snabbt. Om inget görs finns det risk för att Kina kastas in i en allvarlig finanskris något som skulle påverka hela världen inte minst Sverige.

Den globala finanskris som drabbade världen 2008 och 2009 påverkade inte Kina i särskilt hög utsträckning. Medan de rika västerländska ekonomierna krympte så fortsatte Kinas ekonomi att växa med ungefär samma hastighet som tidigare. En viktig orsak till detta var att Kina förde en mycket expansiv ekonomisk politik. I en nyutgiven rapport varnar internationella valutafonden för att denna politik skulle kunna leda till baksmälla. Rapporten pekar på tre riskområden som är av särskilt stor betydelse för Kinas finansiella system, hög utlåning, växande komplexitet och finansiella garantier.

Den första stora risken utgörs av den omfattande utlåningen. Fokus på att vidmakthålla hög tillväxt och låg arbetslöshet har resulterat i att Kinas banker lånar ut allt mer pengar trots att landets ekonomi saktar in. De viktigaste låntagarna utgörs dels av lokala myndigheter som inte sällan investerat pengarna i olönsamma infrastrukturprojekt men också av företag bland vilka många är olönsamma. Den höga utlåningen är särskilt oroande eftersom de krav långivare ställer på låntagarna tenderar att falla när krediterna expanderar. Historiskt har detta inte sällan lett till att väldiga pengasummor spenderas på olönsamma investeringar.

Den andra stora risken är att Kinas finansiella system i likhet med USAs finansiella system under det tidiga 2000-talet stadigt har utvecklats i en allt mer komplicerad riktning. De kinesiska myndigheterna har svarat på de ökade finansiella riskerna genom att reglera bankerna hårdare. Detta har dock lett till att många kinesiska banker börjat kringgå de hårda statliga reglerna genom att sälja allt mer komplexa finansiella produkter. En av dessa produkter kallas välståndhanteringsprodukt och är en oförsäkrat värdepapper med hög avkastning. Precis som innan finanskrisen i USA innebär utbudet av alltmer komplicerade finansiella uppfinningar att det blir svårare för kinesiska finansmän att veta vad de köper och säljer. De underliggande riskerna med olika investeringar blir därmed också besvärligare att överblicka.        

Den tredje stora risken utgörs av att Kinas finansiella institutioner har en tendens att rädda låntagare som råkar illa ut. Kinesiska banker kompenserar exempelvis ofta investerare som förlorat pengar. Kinesiska myndigheter har å sin sida en tendens att ge ekonomiska bidrag till förlusttyngda statliga bolag. Detta har lett till att många betraktar kinesiska investeringar, framför allt investeringar i offentliga bolag som relativt riskfria. Många kinesiska finansmän förutsätter att staten ska kompensera dem om priset på deras tillgångar plötsligt skulle börja falla kraftigt.  

I rapporten presenterar Internationella valutafonden ett antal åtgärdsförslag som skulle kunna minska riskerna för en framtida kinesisk finanskris. Enligt organisationen måste Kina rycka ut de djupare orsakerna till det ostabila finanssystemet med rötterna.  Först och främst bör den kinesiska staten ha en mer accepterande hållning till tillfälliga perioder av sjunkande BNP-tillväxt och lägre sysselsättning. Ett mer generöst socialförsäkringssystem och en starkare välfärdsstat skulle exempelvis göra individer mindre sårbara för arbetslöshet vilket både skulle gynna den enskilde och staten. IMF anser också att Kina måste tillåta företag, även statliga företag, att gå i konkurs samt tillåta att aktier faller i värde. Utan dessa åtgärder kan marknaden underskatta riskerna med finansiella investeringar.