Kinas skolsystem

När OECD 2014 publicerade resultaten från den så kallade PISA-studien, där 15-åringars kunskaper i matte, naturvetenskap och läsförståelse testas, slog nyheten ned som en bomb i Sverige. Vårt land rasade i mätningen och hamnade under de andra nordiska länderna i samtliga kategorier. Kina kunde däremot glädja sig åt resultaten. Den enda kinesiska stad som deltog i testet, Shanghai, kvalade in på första plats i samtliga tre kategorier. Kinas framgångar inom utbildningsområdet har både politiska och kulturella orsaker. Samtidigt återstår en hel del utmaningar innan det kinesiska skolsystemet kan börja utbilda de ifrågasättande och innovativa studenter som efterfrågas på framtidens arbetsmarknad. 

Kinesiska kultur tycks vara en faktor som delvis förklarar utfallet av Pisa-testet. Samtliga länder som rankas högt i testet har kulturella likheter med Kina. Näst efter Shanghai var det exempelvis eleverna i de kinesisk-språkiga städerna/länderrna Hong Kong, Singapore och Taiwan som presterade bäst i matematik. Studier och lärande har en lång och framträdande position inom den kinesiska kulturen. Kinas historiska statsfilosof Konfucius, som oftast benämns med titeln ”läraren” betonade exempelvis vikten av studier. Till skillnad från det feodala Europa styrdes det kejserliga Kina i hög utsträckning inte av en adel utan av en mäktig byråkrati bestående av lärda män. Byråkraterna ärvde inte sina ämbeten utan rekryterades genom skriftliga prov. Studier har därför länge setts som en klok investering för den som vill nå framgång i samhället. Delvis på grund av detta spenderar kinesiska föräldrar i allmänhet mer tid och pengar på sina barn än västerländska föräldrar. Hälften av en kinesisk 20-årings totala konsumtion spenderas på utbildningskostnader, vilket kan jämföras med 25 procent för en amerikansk 20-åring.

Vid sidan av den kinesiska kulturen har Kinas utbildningspolitik också bidragit till elevernas goda skolresultat. I Shanghai har de bästa skolorna fått i uppdrag att administrera varsin problemskola. De högpresterande skolorna blir ålagda att sända en rektor och ett team av högpresterande lärare till en skola med dåliga resultat. Den kinesiska lärarkåren praktiserar flera rutiner som visat sig vara effektiva i pedagogisk forskning. En enkel men effektiv metod för att höja lärarnas pedagogiska skicklighet är att låta en kollega sitta med som betraktare under lektionen. Efter lektionstillfället diskuterar kollegan och den undervisande läraren vad som gick bra respektive dåligt. En annan metod som visat sig fungera bra är att lärarna för kontinuerliga samtal med elevernas föräldrar, ibland på daglig basis. Under dessa samtal diskuteras elevernas styrkor, svagheter och prioriterade övningsområden.   

Det finns dock en mörk sida av det kinesiska utbildningssystemet, ett överdrivet fokus på prov. Provfixeringen innebär att undervisningens innehåll ofta snarare kretsar kring memorering av fakta än kring kreativt tänkande. De många proven och den hårda konkurrensen innebär att kinesiska elever i allmänhet ägnar betydligt mer tid åt studier än västerländska elever, ibland osunt mycket mer tid. 80 procent av eleverna i Shanghai, deltar exempelvis i extraundervisning på kväller och helger. Även myndigheterna i Peking oroas över att provfixeringen och den tunga arbetsbördan kan försvaga elevernas kreativitet och göra dem oförmögna att hantera problem i det verkliga livet. Som en följd av detta utvecklas för närvarande läroplaner som syftar till att minska elevers studiebörda och öka deras kreativitet.