KINAS INFLYTANDE I AFRIKA VÄXER 

Kina har länge haft goda relationer med många afrikanska stater. Sedan millennieskiftet har dock Kinas ekonomiska utbyte med Afrika exploderat. Detta märks inte minst i Etiopien, som är ett av de afrikanska länder som samarbetar mest med Kina.

Redan under Mao-tiden grundade Kina goda relationer med många afrikanska stater. Även många icke-socialistiska afrikanska länder betraktade under 1950- och 1960-talet Kina som en allierad i kampen mot västerländsk kolonialism och imperialism. För den kinesiska sidan var det vid denna tid viktigt att bryta landets diplomatiska isolering genom att finna vänner på den internationella arenan. Trots att Kina var fattigt och plågat av intern oro gav landet ett relativt omfattande bistånd till Afrika under 1960- och 1970-talet. Det största projektet utgjordes av en 1 860 km lång järnväg mellan Tanzania och Zambia som färdigställdes 1976. Efter detta följde en 25-år lång period då Kina främst fokuserade på att utveckla det egna landets ekonomi. 
 
I början av 2000-talet började Kina dock återigen att fokusera på Afrika. Inledningsvis kretsade intresset främst kring att köpa de råvaror som krävdes för att möjliggöra Kinas egen modernisering. Under 2010-talet minskade Kinas efterfrågan på naturresurser något men trots detta har de kinesiska investeringarna i gruvprojekt tjugofemdubblats under den senaste 10-årsperioden. Kina har på kort tid även blivit en av de största investerarna i afrikansk infrastruktur. Landets president Xi Jinping lovade nyligen att Kina kommer investera 60 miljarder dollar i Afrika, betydligt mer än USAs planerade investeringar på kontinenten. Kinas utlåning till afrikanska projekt ökar snabbt. Enligt en IMF-rapport ägdes 15 procent av Afrikas totala skulder 2012 av Kina och enligt McKinsey beräknasen tredjedel av alla internationella lån som togs i Afrika 2015 ha sitt ursprung i landet.

Det är inte bara på det ekonomiska området som Kina anses ha ett stort inflytande i Afrika. Landet har blivit anklagat för att även sprida sitt odemokratiska politiska system till kontinenten. Till skillnad från Sovjetunionen stödjer Kina inte revolutionära gerillagrupper utanför landets gränser. Kina har dock inga större betänkligheter mot att samarbeta med afrikanska icke-demokratier, inte ens hårdföra diktaturer som Sudan och Zimbabwe. Kina har även exporterat digitala system som syftar till att övervaka Internet till flera auktoritära afrikanska stater i Östafrika. 

Etiopien kan tjäna som ett relativt representativt exempel på hur kinesiska investeringar påverkar Afrika. I likhet med många andra afrikanska länder har kinesiska investeringar och lån strömmat in i Etiopien under de senaste åren. I landets huvudstad Addis Abeba har Kina exempelvis finansierat byggandet av ett bombastiskt huvudkontor för den Afrikanska Unionen AU. 2018 färdigställdes en järnväg byggd av kinesiska företag mellan den Etiopiska huvudstaden och den lilla hamnstaten Djibouti. Även den nybyggda vägen mellan Etiopiens historiska huvudstad Gondars flygplats och Gondars stadskärna är byggd av kinesiska företag. En av taxichaufförerna som kör turister mellan flygplatsen och stadskärnan är dock missnöjd med projektet: ”kineserna kommer hit och bygger snabbt klart vägen, men sen är den trasig efter bara tre år” säger han. Även den dyra järnvägen mellan Addis Abeba och hamnen i Djibouti brottas med problem. I teorin skulle järnvägen kunna underlätta Etiopiens internationella handel betydligt, men ständiga elavbrott och kollisioner med vilda djur gör att järnvägen hittills inte kommit upp i önskad transportkapacitet. Eftersom järnvägen kostat 4.5 miljarder dollar, en svindlande summa för ett fattigt land, måste järnvägen snabbt bli lönsam om den inte ska resultera i en ekonomisk katastrof för Etiopien. Den etiopiska statens skulder har ökat från 47 procent till 59 procent av BNP på bara fyra år. I Djibouti har Kina nyligen byggt sin första militära hamnbas utanför landets gränser. Många misstänker att hamnbasen utgjort en del av Djiboutis betalning för de stora infrastrukturinvesteringarna i landet.

Även från en politisk synvinkel tycks Etiopien ha tagit intryck av Kina. I likhet med Kina har Etiopien politiska erfarenheter av såväl kejsarstyre som hårdför kommunistdiktatur. Landet styrs för närvarande av Ethiopian People's Revolutionary Democratic Front, ett statskapitalistiskt parti med kommunistiskt förflutet, inte helt olikt Kinas Kommunistiska Parti. De två regimerna har länge haft ett intimt samarbete med varandra. 2013 inleddes exempelvis ett samarbetsprojekt som syftade till att stärka de etiopiska myndigheternas möjligheter att övervaka Internet. 

Under 2018 har Etiopien inlett en oväntad och snabb demokratiseringsprocess. Partier som tidigare varit förbjudna har tillåtits återvända till landet. Censuren har mildrats och politiska demonstrationer har tillåtits. Demokratireformerna verkar dock hittills inte ha påverkat Kinas relationer till Etiopien i någon nämnvärd utsträckning. Kinas agerande i Etiopien likväl som i de flesta andra afrikanska länder verkar i första hand styras med utgångspunkt från ekonomiska snarare än politiska hänsynstaganden.  

Gustav Sundqvist