Ideologi är det nya supervapnet

Debatten om Sveriges undermåliga försvarsförmåga är intensiv. Trots detta har vårt land en mycket trygg säkerhetspolitisk position och risken för krig är liten. En viktig orsak är att vårt politiska system och vår överideologi, demokratin, har ett så starkt stöd i Sverige. Risken för allvarliga interna konflikter är därmed närmast obefintlig.  Den låga legitimiteten för de politiska systemen i Kina och Ryssland gör att dessa länder har en betydligt sämre säkerhetspolitisk position än det militärt underlägsna Sverige.

I mitt förra blogginlägg skrev jag om hur utvecklingen av militära konflikter har minskat under det senaste århundradet. Utvecklingen av atombomber är en viktig orsak till detta. Länder vågar inte längre invadera varandra då detta riskerar att leda till storkonflikter och kärnvapenkrig där alla förlorar.

Enligt överbefälhavare Sverker Göranson är Sveriges försvar så svagt att vi endast kan hålla stånd en vecka mot en rysk invasion. Trots detta är sannolikheten för att Ryssland invaderar Sverige mycket liten. En av de viktigaste orsakerna är att ett oprovocerat ryskt angrepp mot Sverige troligen skulle eskalera till en storkonflikt där kärnvapen och i förlängningen mänsklighetens undergång inte skulle vara långt borta. Risken för okontrollerad eskalering har sedan andra världskrigets slut haft en avskräckande effekt på invasionshärar. Stormakter har istället föredragit att flytta fram sina internationella positioner genom att stödja olika sidor i inbördeskrig. Vietnamkriget, Bosnienkriget och den nuvarande konflikten i Syrien utgör tre exempel på denna typ av ”internationaliserade inbördeskrig”.

Interna konflikter uppkommer dock först om ett lands politiska system förlorar sin legitimitet bland vissa grupper av medborgarna. I Syrien hände detta när landets militärregim på allvar började ifrågasättas av demokratiska och islamistiska krafter inom landets gränser. Demokraterna har fått stöd av åsiktsfränder i Västvärlden medan islamisterna har fått hjälp av trosbröder i Saudiarabien. Även stormakter som Ryssland och Kina har utmanats av grupper som ifrågasatt det politiska systemens legitimitet. Sovjetunionen kollapsade efter att kommunismen blivit allt mer ifrågasatt som ideologi.  Det samma var på väg att hända i Kina men militärens ingripande på Himmelska fridens torg räddade kvar kommunistpartiet vid makten. Fortfarande hotas regeringarna i Moskva och Peking av regimomstörtande verksamhet, antingen från separatister eller demokratiaktivister. Inte sällan stöds dessa grupper av Västvärlden.

De kinesiska ledarna är medvetna om att intern splittring med stöd utifrån är det största säkerhetspolitiska hotet mot Folkrepubliken. Som en följd av detta överskrider landets kostnader för Intern säkerhet i form av polis, underrättelsetjänst och Internetövervakning kostnaderna för den officiella försvarsbudgeten. Grundproblemet utgörs dock av att Kinas politiska system och landets överideologi ”socialism med kinesiska förtecken” har ett vacklande stöd hos befolkningen.

I Sverige finns inget liknande hot. Nästan alla medborgare stödjer det demokratiska systemet. Utländska makter skulle svårligen kunna exponera interna konflikter eftersom svenskarnas tro på det nuvarande systemet är för stark. Detsamma gäller för nästan alla rika och demokratiska länder. Så länge demokratin har ett starkt stöd är det snarare Ryssland än Sverige som bör oroa sig för sin säkerhet.

Gustav Sundqvist