Framme i Shenzhen
Mellan den 5e mars och 2a juni gör jag ett fältarbete i staden Shenzhen. Den sydkinesiska metropolen var först med att introducera marknadsekonomi när Kina öppnade sig för handel med omvärlden. De nya reformerna har lett till en oerhört snabb expansion. Från att ha varit en fiskeby blev Shenzhen en gigantisk storstad som idag har tio miljoner invånare.
På en skylt bredvid vägen där jag bor finns en bild av en ung kinesisk man som syns under rubriken ”Framme i Shenzhen, nu är du Shenzhen-bo”. På texten bredvid bilden står det att ”Shenzhen-bo är sedan länge inte endast en registrering för boende, utan en slags anda, en slags heder, en slags dröm, en slags motivation, en slags magkänsla, en slags värdering, en slags symbol, ett slags minne, en slags struktur, en slags blick, ett slags mirakel, ett slags ideal, en slags kultur… Jag blir helt matt av att läsa allt som denna mytiska Shenzhen identitet tycks representera.
Inte desto mindre har Shenzhen en viktig symbolisk betydelse i Kina. 1980 blev Shenzhen Kinas första ”ekonomiska zon”. Det planekonomiska system som fram till dess hade varit allenarådande började luckras upp till förmån för marknadsekonomi. Shenzhen låg strategiskt till, endast några kilometer från Hongkong och kunde på så sätt enkelt locka till sig investeringar från den rika grannen. Under det följande tre årtiondena har migranter från hela Kina strömmade till staden för att arbeta i dess fabriker eller för att pröva lyckan som affärskvinnor och affärsmän.
I jämförelse med andra rika kinesiska storstäder är det lätt att flytta till och registreras i Shenzhen. Detta har gjort att Shenzhen tillsammans med städer som London, New York, Singapore och San Fransisco är en av världens multikulturella metropoler. Kulturen är historielös men också innovativ. Den internationella Telecomjätten ”Huawei” och ”Tencent”, Kinas svar på facebook, har exempelvis sina huvudkontor i staden. För många kineser har Shenzhen en symbolik som påminner om den amerikanska drömmen. Staden inrymmer ett hopp om att kunna bygga upp en förmögenhet med hjälp av två tomma händer.
Gustav Sundqvist
På en skylt bredvid vägen där jag bor finns en bild av en ung kinesisk man som syns under rubriken ”Framme i Shenzhen, nu är du Shenzhen-bo”. På texten bredvid bilden står det att ”Shenzhen-bo är sedan länge inte endast en registrering för boende, utan en slags anda, en slags heder, en slags dröm, en slags motivation, en slags magkänsla, en slags värdering, en slags symbol, ett slags minne, en slags struktur, en slags blick, ett slags mirakel, ett slags ideal, en slags kultur… Jag blir helt matt av att läsa allt som denna mytiska Shenzhen identitet tycks representera.
Inte desto mindre har Shenzhen en viktig symbolisk betydelse i Kina. 1980 blev Shenzhen Kinas första ”ekonomiska zon”. Det planekonomiska system som fram till dess hade varit allenarådande började luckras upp till förmån för marknadsekonomi. Shenzhen låg strategiskt till, endast några kilometer från Hongkong och kunde på så sätt enkelt locka till sig investeringar från den rika grannen. Under det följande tre årtiondena har migranter från hela Kina strömmade till staden för att arbeta i dess fabriker eller för att pröva lyckan som affärskvinnor och affärsmän.
I jämförelse med andra rika kinesiska storstäder är det lätt att flytta till och registreras i Shenzhen. Detta har gjort att Shenzhen tillsammans med städer som London, New York, Singapore och San Fransisco är en av världens multikulturella metropoler. Kulturen är historielös men också innovativ. Den internationella Telecomjätten ”Huawei” och ”Tencent”, Kinas svar på facebook, har exempelvis sina huvudkontor i staden. För många kineser har Shenzhen en symbolik som påminner om den amerikanska drömmen. Staden inrymmer ett hopp om att kunna bygga upp en förmögenhet med hjälp av två tomma händer.
Gustav Sundqvist