FÖRTRYCKET MOT MUSLIMSKA MINORITETSFOLK TILLTAR

I provinsen Xinjiang i västra Kina lever sedan hundratals år den muslimska folkgruppen uigurer. Provinsen ligger mitt på den historiska sidenvägen och har följaktligen varit ett strategiskt och omtvistat område för såväl stormakter som krigsherrar. Det har länge funnits uppgifter om att den uiguriska minoritetens rättigheter i Xinjiang kränkts. Under det senaste året har dessa rapporter blivit allt tätare och allvarligare.  Hundratusentals uigurer verkar exempelvis ha spärrats in i omskolningsläger. 
 

Under oktober har det kommit uppgifter om att mängder av bussar med mörkt tonade rutor lämnat Xinjiang med destinationen inställd mot Kinas östra provinser. En av slutdestinationerna antas vara ett jättelikt fängelse i provinsen Heilongjiang på gränsen till Sibirien. Orsakerna till de mystiska transporterna verkar vara att fängelser och fångläger i Xinjiang blivit överfulla. Detta trots att antalet så kallade omskolningsläger i provinsen expanderat mycket kraftigt under de senast åren. 

Den uiguriska befolkningen i Xinjiang har länge haft ett konfliktfyllt förhållande till den kinesiska statsapparaten. Under mellankrigstiden rådde en maktkamp mellan Kinas centralregering, Sovjetunionen, uiguriska självständighetsivrare samt olika krigsherrar som alla ville styra över det strategiska området. 1949, samma år som Mao Zedong tog makten över Kina, tågade Folkets Befrielsearmé in i Xinjiang. Precis som Tibet blev provinsen en autonom region i den kinesiska folkrepubliken och den uiguriska befolkningen i regionen erbjöds en viss grad av självstyre, åtminstone på pappret. De självständighetsdrömmar som funnits bland många uigurer blev starkare under 1990-talet och 2000-talet och resulterade bland annat i flera våldsamma terrorattacker. Våldet kulminerade i ett upplopp i provinshuvudstaden Ürümqi2009 som resulterade i 200 dödsoffer. 

Våldsamheterna ledde till att det politiska förtrycket i provinsen tilltog. Situationen tycks ha blivit än mer extrem efter att Chen Quanguo, en hårdför partitjänsteman som tidigare styrt över Tibet, blev partisekreterare i Xinjiang 2016. Numera finns polisstationer i alla kvarter. Överallt i Xinjiang finns säkerhetskontroller där kroppsvisiteringar och mobiltelefonkontroller genomförs. Föremål som kan användas som vapen är i allt högre utsträckning försedda med QR-koder för att det ska gå att spåra deras ägare. Som en följd av detta är knivar på uiguriska restauranger ofta fastkedjade i väggen. 

Undersökningspatruller, så kallade Fenghuiju, på ett halvdussin personer går runt till uiguriska hem för att undersöka misstänkt beteende som fasta under Ramadan, avhållsamhet från alkohol och innehav av muslimska skrifter. Uiguriska familjer måste också ’adoptera’ partitjänstemän. Dessa tjänstemän bor hemma hos de uiguriska familjerna under kortare tidsperioder med syfte att verifiera den information som kommer från undersökningspatrullerna. Även AI-teknologi används i allt högre utsträckning för att identifiera misstänkta medborgare. Övervakningssystemet förefaller vara utpräglat rasistiskt så till vida att uigurer även formellt sett kontrolleras betydligt hårdare än Han-kineser. 

Personer som misstänks syssla med någon typ av oönskade aktiviteter skickas ofta till omskolningsläger. Stark muslimsk tro, planer på att åka utomlands eller misslyckande med att recitera den kinesiska nationalsången är exempel på sådana beteenden. Det räcker med beslut från polis- och partitjänstemän för att sändas till läger, någon formell rättegång krävs inte. Många av lägren ser ut som fängelser. Fångarna har blåa overaller och lägerområdet omges av taggtrådsförsedda murar. Även om det finns uppgifter om att tortyr förekommer verkar förhållandena i lägren ofta snarare vara obehagliga än våldsamma. En frigiven fånge säger exempelvis att de intagna tvingades tacka Kinas kommunistiska parti och landets president Xi Jinping innan de fick äta. Även om det inte finns några exakta uppgifter finns det belägg för att mer än fem procent av den uiguriska befolkningen sitter inspärrade i denna typ av läger. 

Ett dilemma för den kinesiska statsapparaten är att allt fler uigurer rekryteras för att underlätta myndigheternas övervakning samtidigt som staten litar allt mindre på människor med uigurisk etnicitet. De alltmer frekventa rapporterna om missförhållandena i Xinjiang beror troligen på att uigurer som arbetar inom det kinesiska övervakningssystemet läcker information.