Demokratiska fack bör samarbeta med det kinesiska facket

Det är tveksamt om Kinas enda tillåtna fackförening ACFTU överhuvudtaget ska räknas som ett fack. Inte desto mindre har organisationen en viktig betydelse eftersom den fungerar som en arbetstagarvänlig del av den kinesiska staten. Genom samarbete med ACFTU kan demokratiska fackföreningar som de svenska påverka Kina i en riktning som både gynnar svenska och kinesiska arbetstagare.

Kinas enda tillåtna fackförening All China Federation of Trade Unions (ACFTU) har 190 miljoner medlemmar. ACFTU har fler medlemmar än vad alla de demokratiska fackföreningar som är organiserade i den internationella fackliga federationen ITUC har tillsammans. Hur kan det kinesiska facket vara så mycket bättre på att rekrytera medlemmar än fack i andra länder? En orsak är att ACFTU inte är ett självständigt fack utan snarare en del av den kinesiska statsapparaten.

Enligt forskarna Bill Taylor och Qi Li finns det tre faktorer som gör att ACFTU inte kan beskrivas som en fackförening. För det första har organisationen två delvis motstridiga mål. ACFTU ska representera sina medlemmar men även representera ”arbetarklassen i sin helhet”, alltså hela det kinesiska folket. Om kommunistpartiet anser att Kina i stort tjänar på lägre löner och osäkra arbetsvillkor kan ACFTU vara tvunget att företräda en arbetstagarfientlig linje även om detta skadar medlemmarnas intressen. För det andra har ACFTU ingen effektiv metod för att rekrytera fackliga representanter. Representanter på företagsnivå är i allmänhet inte valda utan utses uppifrån.  För det tredje saknar ACFTU autonomi. Organisationen har många medlemmar men få påtryckningsmedel. Sammanfattningsvis menar Taylor och Li att ACFTU inte bara är ett kontrollerat fack, det är helt enkelt inte ett fack.

Samtidigt menar Taylor och Li att ACFTU trots allt fyller en viktig funktion för Kinas arbetstagare. Organisationen är en del av staten och det styrande kommunistpartiet. Från denna position har ACFTU effektivt kunnat påverka Kinas nya arbetsrättslagstiftning. Enligt den lagstiftning som finns från 2008 måste alla företag upprätta anställningskontrakt med sin personal. Anställningskontraktet tydliggör arbetsgivarens ansvar för att betala den anställdas socialförsäkringar, reglerar övertidsersättning samt klargöra hur uppsägningar ska gå till. Lagstiftningen är vassare än i många utvecklade länder, exempelvis USA.

Problemet i Kina är dock inte lagstiftningen utan implementeringen. Arbetsgivarna efterföljer ofta inte de krav som ställs på dem. Enligt ett antal undersökningar som genomförts av kinesiska forskare och som sammanfattas i en studie av Freeman och Li har antalet arbetare med upprättade kontrakt ökat från drygt 40 procent till drygt 60 procent mellan 2006 och 2009. Lagen tycks alltså ha haft en viss verkan men det finns fortfarande mycket kvar att göra.

Demokratiska fack från utvecklade länder som Sverige kan här ha goda möjligheter att samarbeta med ACFTU och tillsammans pressa internationella företag att följa den kinesiska lagstiftningen. Många internationella företag är rädda om sina varumärken. Det är inte heller ovanligt att de vill bidra till en positiv utveckling i Kina. Därför är det inte svårt att göra dem benägna att åtminstone följa kinesisk lagstiftning. Ett sådant handlande gynnar även arbetstagare i utvecklade länder då de därmed kan konkurrera med de kinesiska arbetstagarna på mer likvärdiga villkor. För ACFTU och de kinesiska arbetstagarna är det å sin sida lättare att vara hårda mot internationella än nationella företag. Demokratiska fack som eftersträvar resultat har därför goda anledningar till att samarbeta med ACFTU.

Gustav Sundqvist